Skip to content

4 samhällsroller för vetenskap

Pielke beskriver i The Honest Broker: Making Sense of Science in Policy and Politics 4 olika roller för vetenskapsmän i politik och policy-kontext. Dessa roller är idealtyper. Forskare har ett val, vilket påverkar både vetenskapen och samhället, så valet bör vara välgenomtänkt och välinformerat både vad gäller vetenskapliga spörsmål och den samhälleliga kontext där forskaren har auktoritet som expert.

De fyra rollerna (på engelska) och mina förslag på översättning som är preliminära.

  • The pure scientist                                                Grundforskaren
  • The Science Arbiter                                             Expertrådgivaren
  • The Issue Advocate                                             Propagandisten
  • The Honest Broker of Policy Alternatives        Valfrihetsförmedlaren

1: Grundforskaren lämnar ogärna sin normala roll som forskare på ett universitet eller motsvarande. Han vill främst prata om den egna forskningen och den egna vetenskapliga disciplinen, sådant som tas upp på föreläsningar för studenter och diskuteras på seminarium.

Grundforskaren har en linjär syn på relationen mellan forskning och politik. Forskningen föregår och informerar politiken. Först så etableras vetenskaplig fakta, som sedan används som grund för att fatta värdeladdade beslut. Relationen mellan forskning och politik institutionaliseras ofta så, t.ex. i vetenskapliga råd.

En vanlig typ av grundforskare (men inte den enda) är positivisten, som anser att vetenskap består av data, fakta, teorier, o.d. men är mer eller mindre fri från värderingar, makt, intressen, etc. och att en vetenskapsman kan och bör vara objektiv, neutral, oengagerad, saklig, informativ, etc. i politik och policy-kontext.

2: Expertrådgivaren har en liknande syn på vetenskap, liksom dess roll i politik och policy-kontext, d.v.s. att vara objektiv, saklig, neutral, informativ, osv. Skillnaden ligger främst i att relationen till politik och policy är mindre linjär. Dialog sker mellan vetenskapsmannen och t.ex. politiker där den förra har rollen att utifrån sin expertis svara på frågor som den senare vill ha besvarade.

3: Propagandisten använder sin auktoritet och expertkunskaper för att gynna det politiska utfall som denne förespråkar. Det är därför en starkt normativ roll.

Likt Pielke så anser jag inte att propagandisten är en förkastlig roll. Det är en nödvändig, ofrånkomlig och viktig roll i ett demokratiskt samhälle. Men detta förutsätter åsiktspluralism och fri debatt liksom intellektuell hederlighet.

4: Valfrihetsförmedlarens roll är att förtydliga och synliggöra de olika valmöjligheter som står till buds vid ett politiskt beslut. Propagandisten gör det motsatta: försöker reducera valmöjligheterna till att få ett enda alternativ att framstå som det självklara och naturliga. Det är uppenbart i ordvalet att denna roll ligger Pielke, liksom mig, varmt om hjärtat, även om vi ofta snarare intar rollen som agiterande propagandister.

5: Kamouflagepropagandisten

Pielke beskriver sedan en femte roll, en underkategori till propagandisten. “The stealth Issue Advocate” som vi översätter till kamouflagepropagandisten.

Propagandisten är sannolikt den vanligaste rollen för forskare i samhällsdebatten, men vetenskapsmän erkänner ofta inte att de har den rollen, då deras naturliga roll är grundforskaren och deras vetenskapliga ideal positivistens. Ett ideal de ofta delar med politiker, media och allmänhet, vilket resulterar i en något godtrogen syn på vetenskapens samhällsroll, även om detta har förändrats succesivt under efterkrigstiden. Propagandisten bär ofta kamouflagedräkt.

Grundforskaren existerar inte i en politisk kontext (vetenskap innehåller värderingar och en forskare är aldrig neutral) men det finns gott om forskare som påstår att de har del rollen, för att vilseleda, men kanske oftare för att de tror sig ha, eller  försöker spela, en sådan roll. Effekterna är detsamma oavsett motiv. Grundforskarens faktiska roll tenderar att bli kamouflagepropagandistens, där vetenskapen frontas och värderingar döljs.

IPCC t.ex. framställer sig som positivistiska grundforskare. På ett möte frågade jag Bert Bolin, IPCC:s första ordförande, om hans roll inom klimatpolitiken. Bolin svarade att den uteslutande handlar om att informera om vetenskapliga resultat och osäkerheter, trots att han sedan 1970-talet haft en pådrivande roll att etablera klimatfrågan på den politiska agendan, med goda kontakter inom den socialdemokratiska eliten, liksom internationellt. Den logiska grunden för IPCC, som Bolin influerat, är denna: Om den vetenskapliga osäkerheten reduceras tillräckligt så kommer frågan upp på den politiska agendan och problemet blir löst eftersom vi både har kunskap och politisk handlingskraft.

Statsvetarna i Göteborg är ett annat exempel på kamouflagepropagandister (sannolikt motiverat av en positivistisk kultur och strategiska överväganden, men även p.g.a. media efterfrågar och tilldelar statsvetarna denna roll). De framställer sig gärna som objektiva experter trots att de ofta torgför åsikter och driver politiska agendor genom media, och även i vetenskaplig skrift. Så här skriver t.ex. en recensent:

Är detta forskning eller pamflettism? I vilket fall är det nonsens. Bjereld & Demker stövlar från fält till fält och bjuder på rent tyckande – under en fernissa av statsvetenskaplig teori. Häpnadsväckande nog är deras bok om 1968 första volymen i ett stort statsvetenskapligt arbete: en “generell teori” med anspråk på att förklara “individualisering, auktoritetsnedrivning och normlöshet” i hela “västerlandet”… En bok som “I vattumannens tid?” kan bara skrivas i en miljö som är provinsiell och självtillräcklig.

Grundforskaren, i synnerhet den samhällsengagerade, får alltså rollen som kamouflagepropagandist, och propagandisten väljer ofta att kamouflera sig. Kamouflagepropagandisten är problematisk ur ett demokratiskt perspektiv eftersom rollen är normativt driven, men gömmer sina värderingar bakom förment vetenskaplighet. Teknokrati stärks på demokratins bekostnad.

Jag kommer att utveckla detta mer i kommande inlägg, och använda dessa idealtyper för att analysera och kritisera vetenskapares deltagande i samhällsdebatten. Detta inlägg får duga som en introduktion till ämnet. Den som vill läsa Pielkes egna beskrivningar och diskussion om dessa roller finner mycket material här.

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.