Skip to content

GP debatt: demografisk genusvetenskap

Valerie M Hudson argumenterar på GP debatt att obalans i könsfördelningen i en population orsakar sociala problem, närmare bestämt att ett överskott av män skapar problem för kvinnor. Staten bör därför ta till drastiska åtgärder för att uppnå en jämn könsfördelning. Vi har alltså att göra med demografisk genusvetenskap: den normativa vetenskapen om en befolknings önskvärda könssammansättning. Engelsk ursprungstext finns att läsa här.

Som stöd för sin tes använder Hudson offentlig statistik och egen forskning i Indien och Kina vilket kombineras med en politisk agenda. Inom samhällsvetenskapen är det välbelagt att samhället genomsyras av både fakta och värderingar. Det gäller även vetenskap. Likväl är det viktigt att försöka särskilja fakta och värderingar i analyser.

Så låt oss börja med fakta och vetenskap:

Några av mina kollegor från Globala studier replikerar att Hudsons påståenden är svepande, förenklade och tveksamma. Tyvärr så bidrar repliken inte till en mer nyanserad och korrekt förståelse. Hudsons tes förkastas utifrån bristfälliga argument om verklighetens komplexitet, behovet av kontextualism och en moraliskt motiverad skeptisk hållning (jag är bekant med den senare hållningen inom klimatfrågan).

I slutrepliken tydliggörs tesens grund: “Ett mönster som manifesterar sig om och om igen, oavsett tid, plats eller social kontext, kan inte seriöst avfärdas med att korrelationen mellan könsobalanser och ökad brottslighet är falsk.”

Globala studier saknar tyvärr tillräcklig kompetens och intresse av en seriös diskussion om kvantitativ forskning, statistiska metoder och dess forskningsresultat. Grunden för Hudsons tes avfärdas med en slogan: “samvariation är inte detsamma som orsak” vilket förvisso är sant, men tesen att en ökad andel män leder till ökade sociala problem är likväl sann. Sambandet på aggregerad nivå har omfattande empiriskt stöd oavsett dess orsaksmekanismer.

Mina kollegor har dock rätt i att Hudson är ute på tunn is när hon gör alltför tvärsäkra påståenden om samband mellan könsfördelning och marginalisering, gruppbildning, prostitution, osv. Sambanden finns sannolikt, men behöver förklaras bättre och nyanseras. Hur starka är sambanden? Vad finns det för andra variabler som påverkar? Det är här ekonomiska, juridiska och sociala faktorer behöver beaktas. För att förstå orsaksmekanismerna i detalj.

Slutsatsen blir att Hudsons grundläggande tes är sann, men att den behöver fördjupas och nyanseras. Jag vet att mina kollegor har mycket goda kunskaper i frågan, men har de en vilja att förmedla denna kunskap till allmänheten? Politiska överväganden sätter alltför ofta käppar i hjulen på det sanningssökande fordon vi kallar vetenskap. Här skriver jag mer om politisering av vetenskapen och om olika roller som forskare kan ha i samhällsdebatten.

Dags att säga något om värderingar och politik:

Målet för demografiska genusvetare av Hudsons typ är en jämn könsfördelning. Detta följer av den populära åsikten att jämställdhet handlar om att uppnå en jämn fördelning av det mesta: hälften av de anställda på en arbetsplats … hälften sjukskrivna … hälften föräldralediga … hälften döda i krig … bör vara kvinnor. Valerie Solanas, om hon tolkas bokstavligen, företräder en annan linje, den demografiska radikalfeminismen: män bör helt enkelt utrotas.

Krav på jämställdhet drivs oftast när det är till kvinnors fördel, vilket är förväntat då feminism är en social rörelse som tillvaratar kvinnors intressen och erfarenheter (jämställdhet och feminism är inte samma sak och står ibland i konflikt). Hudson värnar kvinnors trygghet, vilket är positivt, men utan hänsyn till (utsatta marginaliserade) män. Jag delar mina kollegors moraliska kritik. Vi bör inte värna kvinnor (feminism) utan alla människor oavsett kön (humanism).

För mina kollegor, med en lång lista av icke-prioriterade ideal, är ett konkret ställningstagande svårt. Som Hudson påpekar så finns det många målkonflikter som behöver hanteras, men mina kollegor beaktar varken konflikter mellan invandringspolitik och feminism, eller ekonomiska prioriteringar. Detta har länge varit symptomatiskt för den svenska invandringsdebatten. En beröringsskräck som banat väg för sverigedemokraternas framgångar.

“Är då svenska kvinnor oroliga?” frågar Hudson retoriskt. Varför vill feminister som Hudson att kvinnor ska vara rädda? Jag förespråkar en mer rationell grund för beslutsfattande baserat på faktiska risker och sannolikheter. Jag är enig med mina kollegor att fördomar om andra grupper och oproportionerlig rädsla inte bör underblåsas, vilket sannolikt är effekten av Hudsons debattartikel. Forskare (och lärare inom undervisning) bör beakta debattens kontext och deltagare. Här skriver jag mer om valet av roller för forskare i samhällsdebatten.

Slutsatsen  blir därmed:

1) Hudson har rätt i sak, men sakfrågan behöver nyanseras och utvecklas, något mina kollegor misslyckas med.

2) Mina kollegor gör rätt i att bemöta Hudsons moraliskt tveksamma budskap, men de ger få konkreta bidrag till hur frågan kan hanteras bättre. Feministiska perspektiv saknas förvånansvärt i repliken trots etikett som feministiska forskare som anser “att den svenska migrationspolitiken bör genomsyras av ett genusperspektiv”.

Jag önskar en replik som:

a) Nyanserar och utvecklar Hudsons resonemang, utan att förkasta dess grundläggande tes, visar förtrogenhet med kvantitativ forskning,  som kompletteras med insikter från den typ av kvalitativ forskning som mina kollegor bedriver.

b) Kritiserar Hudsons moraliska budskap, samtidigt som målkonflikter och obekväma sanningar erkänns. Politik handlar inte främst om ideal, utan om värdebaserade prioriteringar och framgångsrik hantering av reella problem.

Be First to Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.