Skip to content

Är klimat-Greta en vänsterpopulist?

Klimatfrågan har de senaste åren skiftat fokus från IPCC vetenskapliga utvärderingar till den ångestdrivna klimataktivisten Greta Thunberg. Detta inlägg är en kommentar på min kollega Sofie Hellbergs text om populism på Globala studiers blogg. Hellberg frågar sig om Greta är en vänsterpopulist och ger ett analytiskt rimligt svar på frågan. Jag instämmer delvis men det finns intressanta frågor att vidareutveckla och problematisera.

Allt är politiskt enligt vänstern. Jag instämmer. Problemet är att vänstern sällan granskas kritiskt eftersom flertalet forskare inom samhällsvetenskap liksom journalister är vänster. Hellberg tillhör Miljöpartiets vänsterfalang d.v.s. är själv långt till vänster. Victor Pressfeldt intar en tämligen extrem socialistisk hållning med starkt tendensiösa angrepp på miljöjournalisten Erika Bjerström vars brott var att kritisera Greta Thunberg. Sådant gör man inte ostraffat. Pressfeldt använder sig av vulgära argument som att Bjerström går nyliberalismens och fossilindustrins ärenden och att hon är köpt av dessa intressen p.g.a. hon har fått resestipendium från en organisation vars pengar kommer från många håll inkl. mindre summor från fossila industrier. Pressfeldt är alltså del av den giftiga “cancel Culture” och använder sig av guilt by association i långa, svaga led. Det vänstern och dess forskare sällan nämner är att de driver agendor som gynnar stater och andra typer av kapitalistiska intressen. Klimatrelaterad forskning är likt en stor del av forskningen idag en starkt politiserad verksamhet.

Hellberg har rätt i att Bjerström har en politiskt positionering (allt är politik) men Hellberg liksom Pressfeldt försöker framställa den betydligt mer politiska klimataktivisten Thunberg som grundad i vetenskap. Detta ligger i linje med deras politiska agendor att misstänkliggöra icke-socialistisk politik och framställa vänsterpolitik som politiskt neutral och grundad i forskning. Alla debattörer som Hellberg nämner och länkar, och vars kritik hon förmodligen delar, tillhör vänstern. Pressfeldt, vars syfte är att deplattformera Bjerström, utgår från en mycket slapp förståelse av nyliberalism (allt är nyliberalism enligt vänstern) och tar avstånd från alla former av marknadsbaserad miljöpolitik. En sådan socialistisk hållning är betydligt mer extrem, farlig och politisk än de tämligen milda politiska inslagen hos Bjerström.

Thunberg är per definition en politisk aktör. Frågan är 1) om hon är vänster? 2) om hon är populist?

Jag menar till skillnad från Thunberg själv liksom Hellberg et al att Thunberg intar en tydlig vänsterposition. Formuleringen att klimatproblematiken är orsakat av “Colonial, racist, and patriarchal systems of oppression” placerar henne i den postmoderna identitetspolitiken d.v.s. den samtida vänster som ersatt den gamla marxistiska vänstern. Den korta meningen ovan innehåller inte mindre än fyra nysocialistiska signalord. Andra exempel som visar att Thunberg är vänster är hennes avståndstagande från kärnkraft vilket allvarligt försvårar en lösning på klimatproblemet. Svensk vänster är av historiska orsaker starkt negativ till kärnkraft medans högern i stort är positiv till kärnkraft. Thunberg har även poserat med utomparlamentarisk våldsvänster liksom en maskerad gangsta rappare. Thunberg har även koppling till Extinction Rebellion (vars tokvänster-aktivism har en estetisk framtoning som inte kan tolkas som något annat än alternativ vänster. 8 mars 2020 t.ex. demonstrerar Extinction rebelllion London genom att kvinnor klär av sig nakna utomhus) som i sin tur är kopplad till Occupy-rörelsen som har en tydlig vänsterprofil och vänstermål som att avskaffa skillnader i inkomst liksom olika anti-kapitalistiska mål. Thunberg uttlar sig själv ofta negativt om kapitalism och kritiserar gärna och ofta västvärlden, stark kritisk till Trump, tar ofta ställning för intressen hos icke-västliga länder osv. Thunberg är tveklöst vänster.

Politik är inte endimensionell. Två dimensioner i kulturkriget: Thunberg tillhör den politiska vänstern (stark betoning på ekonomisk jämlikhet och andra vänstervärderingar) men tar även ställning mot västvärlden till förmån för det mindre utvecklade icke-väst. Detta är en typisk värdering hos nyvänstern som blev populariserad med vänsterrörelsen på 60-talet. Denna värdeorientering är som starkast inom den övre medelklass med högt kulturellt kapital som Thunberg och hennes släkt tillhör. Arbetarklassen solidariserar sig mer inom nationens gränser, vilket förklarar splittringen inom dagens politiska landskap där SD blivit det största partiet inom arbetarklassen medans vänstern har starkast stöd inom välutbildad övre medelklass. Objektivt sett så är det politiska landskapet idag radikalt annorlunda mot den världsbild som motiverar den övre medelklassens socialister (socialister utgår alltid från att de är folket och kritiserar makten när de i själva verket ÄR makten och haft makten i Sverige nästan oavbrutet de senaste hundra åren) d.v.s. i stort sett samtliga på institutionen för Globala studier. Thunberg är en typisk produkt av sin klassbakgrund, dagens skolsystem och politiska kultur.

Hur skulle Greta kunna vara något annat än vänster? Hela miljörörelsen är tyvärr kidnappad av vänstern och högern har en sval inställning till klimat och miljöfrågor. En ångestdriven aktivist som tror att världen kommer gå under om bara några år kan givetvis inte nöja sig med högerns svala, men rationella och effektiva miljöpolitik. Greta kräver att vi alla ska lida och offra våra liv på klimatets altare. Endast nazistiska och fascistiska rörelser, som även de driver extrema former av djupgrön politik, kan fungera som alternativ hemvist för en person med Gretas övertygelser. Men Greta är knappast en nazist och inte heller i närheten av 1970-talets högerinriktade neomalthusianer (Greta är en vänsterinriktad neomalthusian). T.ex. Garrett Hardin som likt Greta ville att vi ska agera i panik i ett läge av akut undergång. Hardins livbåtsetik är dock väsensskild från etiken hos dagens vänsterinriktade rörelser om klimaträttvisa.

Den intressanta frågan att ställa är varför Thunberg, Hellberg, Pressfeldt m.fl. framställer Thunberg som en opolitisk aktör förankrad i vetenskap. Jag är övertygad om att Hellberg och Pressfeldt, som kritiska samhällsvetenskapliga forskare, vid närmare eftertanke skulle inse hur felaktigt detta är. Anledningen till den felaktiga beskrivningen av Thunberg är att det gynnar deras politiska agendor.

Är Greta populist? Detta är huvudfrågan för Hellbergs text och jag instämmer att bilden är blandad. Greta använder sig av populistisk retorik (Greta använder sig av en stor mängd effektfulla retoriska knep i sina tal och texter) i synnerhet hennes återkommande påstående att hon representerar folket och är mot eliten. Ett falskt påstående. Greta tillhör själv en ekonomisk och kulturell elit, med rika och kända föräldrar med tillgång till stora och inflytelserika nätverk. Greta blev känd tack vare skickliga PR-konsulter som var bekanta med hennes familj. Än oftare använder Greta det populistiska greppet att ställa barn mot vuxna (en variant på populismens huvudtema folk mot elit). Ett retoriskt knep som uppskattas av trotsiga ungdomar, Gretas främsta målgrupp. En annan ironi är att den elit som Greta avskyr älskar att posera med Greta. Det finns ett mycket stort behov hos globala eliter att låtsas vara på Gretas sida. Men som Hellberg påpekar är innehållet i Gretas politik allt annat än populistisk. Greta anser att mänskligheten är djupt syndfull och att vi förtjänar att lida och hon hoppas att detta lidande ska få oss att agera i panik och skräck för den förestående undergången och därmed genomföra drastisk förändringar i samhället och livsstil där vi lever som asketer med lång konsumtion och varken åker bil eller flyger. En mycket radikal djupgrön politik som på sin höjd lockar någon fåtal procent av det svenska folket. En politisk som saknar folkligt stöd till skillnad från Sverigedemokraternas nationalistiska populism som har ett starkt folkligt stöd men mycket lågt stöd hos samhällets eliter. Hellberg menar även att Greta är icke-populistisk eftersom hennes lösningar inte är enkla. Detta håller jag inte med om. Att leva som asket är en enkel (rentav anarko-primitiv) lösning. Hellberg förväxlar enkel med icke-attraktiv. Jag instämmer dock med Hellbergs slutsats att Greta inte är en populist, trots att hon använder sig av sedvanlig vänsterretorik om folkets kamp mot förtryckande eliter. Detta är inte typisk populism i den vardagliga betydelsen utan snarare den tröttsamma typ av falsk retorik som alltid används av vänstern för att lura till sig folkligt stöd för sin förtryckarpolitik. Eller annorlunda uttryckt: Greta försöker vara en populist men misslyckas och kör rakt i en betongvägg av icke-folkligt stöd. Endast eliter låtsas gilla Gretas budskap.

Hellberg använder sig av den vänsterextrema politiska teoretikern Chantal Mouffe … avskaffa marknadsekonomin och den liberala demokratin och ersätta detta med radikal socialism (d.v.s. ett planekonomiskt samhällssystem) baserat på en vänsterpopulistisk demokrati är ett mycket farligt projekt som tveklöst kommer resultera i kaos, ineffektivitet, kollapsad ekonomi, förtryck och terror. Den tragiska slutstationen för alla radikala socialistiska experiment. Den totala demokratin (målet som ersätter forna tiders anti-demokratiska socialism) är blott lynchmobbens terror. Endast en begränsad, liberal demokrati är förenlig med ett liv i frihet utan godtycklighet och förtryck.

Min ståndpunkt är därmed att Greta är en radikal, djupgrön vänsteraktivist vars extrema politska agenda saknar stöd hos både folket och ironiskt nog även hos de globala eliter som älskar att posera som Gretaister. Gretas politiska agenda är dömd att misslyckas eftersom den är så extrem och stöds av så få människor. Greta saknar helt enkelt rimliga lösningar på klimatfrågan d.v.s. lösningar som kan genomdrivas utan tvång inom ramen för ett demokratiskt samhälle.

Problemet för vänster är snarare det motsatta. Vänstern av idag saknar folkligt stöd och är inte heller intresserad av folkets stöd. Den är genuint anti-populistisk och torgför politik som få uppskattar. Den förlitar sig istället på att små eliter inom akademi, media och kultur kan skapa hegemoni (den långa marschen genom institutionerna och mjuka maktstrategier). Vänstern har sitt starkaste stöd hos eliter i icke-privat sektor (de eliter som lever på skattebetalarnas bekostnad) och arbetslösa invandrare medans det arbetande folket i stor utsträckning stödjer det mittenorienterade sverigedemokraterna liksom i ökande grad konservativa högerpartier. En populistisk vänster, vilket skulle hota det konservativa blockets kommande maktövertagande i svensk politik, kommer troligtvis inte uppkomma i Sverige på kort eller medellång sikt. 100 år av socialistisk hegemoni är förhoppningsvis bruten.

Ett konservativt block vore välkommet för att på ordning på den skenande kriminaliteten, den oansvariga migrationspolitiken, slöseriet med samhällets resurser osv. Men det konservativa blocket har tyvärr låg prioritet för miljöpolitik, särskilt den populistiska nationalismen. Min förhoppning, och ett växande intresse, är en konservativ rörelse som tar miljön på allvar. Det var trots allt varken socialismen eller liberalismen utan konservatismen som var miljöfrågans pionjärer. Men likt alla frågor så kidnappades den under efterkrigstiden av grön vänster och senare socialistisk vänster. Detta är olyckligt dels för att vänsterpolitik är ineffektiv för att förbättra miljö och klimat (i många fall rentav kontraproduktiv som i kärnkraftsfrågan och ofta verkningslös symbolpolitik) och dels för att vänstern saknar respekt för människans frihet och livets skönhet. Problemet är att den existerande högern och den nationalistiska populismen (som vänstern felaktigt betecknar som högerextrem. SD är en mittenorienterad rörelse nära socialdemokratin, d.v.s. varken höger eller extrem. Den historiska fascismen och nazismen utvecklades ur socialismen och ville likt socialisterna avskaffa kapitalismen) inte är särskilt mycket bättre. Det är hög tid att kasta 1900-talets ideologier på skräphögen till förmån för nya politiska rörelser, sakfrågor, ståndpunkter och konfliktlinjer. Håkan Boström skissar här på en mycket intressant nyorientering av högern.

Be First to Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.